21:17:40
Att se tillbaka från ett äldre perspektiv.
"Det här går inte. Vi behöver lägga in henne. Det får bli Halmstad sjukhus."
Sen somnade jag. Jag vaknade av att kräktes upp alla tabletter som jag precis hade svalt.
Det var penicillin som jag skulle ta varje dag, men min kropp bara stötte bort pillrerna.
Läkaren lade huvudet på sned och sa "okej, du får en chans till. Drick mycket dricka, så kanske du slipper sjukhuset."
Läkaren lade huvudet på sned och sa "okej, du får en chans till. Drick mycket dricka, så kanske du slipper sjukhuset."
Jag minns att jag hade så dåligt samvete, för jag visste att pappa hade en jätteviktig dag på jobbet. Jag hade lovat honom att inte störa honom denna dagen, men han bara skrattade, skakade på huvudet och sa: lägg av.
Jag ville så gärna lägga av. Jag ville inte svimma, jag ville inte bli inlagd, jag ville inte äta, jag ville inte dricka.
Jag ville inte leva.
Det gjorde så jävla ont. Överallt, i hela kroppen. De gånger jag svimmade var så skönt, för då kände jag ingen smärta. Då föll jag bara, och smärtan försvann tills jag vaknade igen.
Det gjorde så jävla ont. Överallt, i hela kroppen. De gånger jag svimmade var så skönt, för då kände jag ingen smärta. Då föll jag bara, och smärtan försvann tills jag vaknade igen.
Jag drack så mycket jag bara kunde. Vatten, saft, cola, proteindryck. Jag ville bevisa läkaren att jag kunde visst få i mig vätska, på egen hand.
Han lade åter igen huvudet på sned. Det var bara hem och packa väskan, jag skulle bli inlagd.
Eftersom jag inte kunde prata så fick farmor hjälpa mig att kontakta mamma och pappa.
Mamma följde med mig och tillslut blev jag uppropad. Då svimmade jag.
Han lade åter igen huvudet på sned. Det var bara hem och packa väskan, jag skulle bli inlagd.
Eftersom jag inte kunde prata så fick farmor hjälpa mig att kontakta mamma och pappa.
Mamma följde med mig och tillslut blev jag uppropad. Då svimmade jag.
När jag vaknade igen satt jag i en rullstol på väg in till mitt rum. Där fick jag sjukhuskläder. Jag minns att Lets Dance var på tv. Roligare fredagkväll kunde man ha.
De byggde in mig i en karantän, men mamma hade insisterat på att få sova i samma rum.
De kopplade på massa sladdar in i min näsa, i mina armar och på mina händer. Jag kände mig som ett levande lik i min egen värld. I min bubbla. Jag kunde inte göra mig förstådd, jag bara hörde. Som att ligga i koma ungefär, fast med öppna ögon.
De byggde in mig i en karantän, men mamma hade insisterat på att få sova i samma rum.
De kopplade på massa sladdar in i min näsa, i mina armar och på mina händer. Jag kände mig som ett levande lik i min egen värld. I min bubbla. Jag kunde inte göra mig förstådd, jag bara hörde. Som att ligga i koma ungefär, fast med öppna ögon.
Där låg jag och oroade mig för mina prov i skolan, när jag egentligen skulle oroa mig för mitt liv.
Men jag fattade inte det då. Nästa vecka skulle jag fylla 17. Allt jag ville var att ha en fest. Och bli frisk såklart.
Men jag fattade inte det då. Nästa vecka skulle jag fylla 17. Allt jag ville var att ha en fest. Och bli frisk såklart.
________________________________________________________
En återblick från en tid från en tid då jag var 16 år.
Och här är jag idag, och jag är så himla nöjd att jag är här.
Jag har världens finaste vänner och familj. Jag bor tillsammans med min pojkvän som jag är upp över öronen kär i.
Och här är jag idag, och jag är så himla nöjd att jag är här.
Jag har världens finaste vänner och familj. Jag bor tillsammans med min pojkvän som jag är upp över öronen kär i.
Jag var bara tvungen att påminna mig själv om att jag visst har kommit någon vart i mitt liv.
Dagar då tillvaron känns tråkig, då är det viktigt att ge perspektiv på saker. Låta sig själv hålla med om att man kommit långt. Och längre skall vi komma kära vänner!
Låt oss alla bara njuta av att inte känna stress över livet, för även om man inte tänker på det själv så har man kommit ljusår längre än man tror.
Dagar då tillvaron känns tråkig, då är det viktigt att ge perspektiv på saker. Låta sig själv hålla med om att man kommit långt. Och längre skall vi komma kära vänner!
Låt oss alla bara njuta av att inte känna stress över livet, för även om man inte tänker på det själv så har man kommit ljusår längre än man tror.
Med dessa två bilder som får symbolisera ^då och vNu kan jag dra slutsatsen att nu är den här dramaqueenen färdigskriven för ikväll och nu ska jag försöka äta något för det har jag totalt glömt av idag. PUSS och ta hand om er mina kära kompisar.
