13:44:49
Att acceptera.
Ja, det är bara att acceptera. Jag tror det är en stor del av att komma vidare. Att jag först förstår vart jag står, och sedan kan jag gå vidare.
Det gäller att låta de där demonerna och de där onda tankarna finnas, men att de tillslut blir en del av dig, och då kan du gå vidare. Jag måste acceptera mina fel och brister, mina rädslor och farhågor. Låta de snudda vid min näthinna, känna på känslan, men inte för länge, bara en liten stund några gånger om dagen. Då kommer de snart att bli enklare att leva med tror jag.
Jag kommer inte dö.
Jag kommer inte bli ensam.
Jag är inte äcklig.
Jag är inte värdelös.
Jag är älskad.
Jag är inte ensam.
Det är okej att vara rädd.
Det är okej att vara ledsen.
Livet går vidare.
Det är okej att krascha ibland.
Man får sörja.
Man får vara arg.
Det är okej att inte komma ihåg..
Det är okej att inte orka.
=
Jag är levande.
Min familj älskar mig villkorslöst.
Jag är fin.
Jag betyder något.
Min familj och mina vänner älskar mig.
Jag har alltid någon att prata med.
Ibland är jag rädd, men det går över.
Ofta är jag ledsen, men det går över.
Livet är här och nu.
Jag har kraschat, men försöker resa mig.
Jag har snart sörjt färdigt mina misslyckanden.
Jag är arg på samhället, men trygg i mig själv.
Jag minns inte allt som hände, men det blev en del av mig ändå.
Jag är trött, men pigg på att livet snart börjar igen.
"Acceptera allt och vänd det till positiva tankar, tänk inte på hur dåligt det fått dig att må, tänk på vart det tog dig i livet, och vart du står på grund av det."
